Om jag någon gång mer i livet gifter mig – man ska aldrig säga aldrig, särskilt inte när man valt musik redan, vill jag att den här sången spelas under ceremonin. Eller ja, jag kräver det.
Det är väl lite mycket begärt att Randy Newman och Bonnie Raitt ska komma och göra den – även om festen kommer att äga rum på Great Jones Café i New York över några cajun martinis och kreolska kycklingvingar – men jag ska nog hitta lämpliga ersättare.
Ända sedan jag hörde Feels like home första gången (Ally McBeal, såklart) har jag älskat den. Jag tror att det är melodin. Så sorglig och smäktande vacker till den kärleksfullt banala texten. Och Bonnie Raitt! Hua.
Vackert! Av den händelse att man aldrig kommer att gifta sig får man väl ha en ceremoni ändå? Ge sig själv några löften, få några trevliga presenter, dansa till sina favoritlåtar, dricka sina drinkar, äta sin favoritmat,hyllas av vännerna, och sedan åka på en bröllopsresa till ett semesterparadis. Jo, det tycker jag är en alldeles rimlig idé. Fast, oj, det är kanske det man gör ganska ofta som singel…