Thank You, Academy

Nu börjas det. Stressen. Pressen. Varje år samma sak: precis när fjolåret sammanfattats efter sju sorger, åtta blodsdroppar, svett och tannagnisslan och man sedan tagit kulturpaus i januari för att koncentrera sig på det nya, hälsosamma livet och alla dess vedermödor – då vet ni. Då. Släpps Oscarsnomineringarna. Och jag tvingas inse att jag (ett bra år) inte sett ens hälften.

Panik uppstår förstås. Jag älskar Oscarsgalan, varje år leker jag med tanken att ta ledigt från jobbet för att kunna sitta uppe hela natten och förfasas över juryns felval, bländas av alla gnistrande skönheter, gråta en skvätt under hedersbetygelser och in memoriam – och skratta, fånle (Obs! Inte hånle) och bara drömma mig bort till en annan värld en liten stund.

Det slutar alltid med att jag spelar in hela rasket istället och ser det i efterhand, det har sina fördelar det med.

Men jag tycker inte om att titta på galor vars priser jag inte kan ha en åsikt om. Det förtar alldeles glädjen, tycker jag. Som en maratonpåminnelse om att det finns en hel massa därute som jag alldeles missat (jag fattar detta i teorin ändå, men att få det kastat i ansiktet gång på gång – det smärtar).

Så. 24 januari. Idag. Oscarsnomineringarna släpps och jag kan konstatera följande:

- av de nio filmer som nominerats till ”Bästa film” har jag sett en (1)
- av de fem filmer som nominerats till ”Bästa film på främmande språk” har jag sett noll (0)
- av de 20 filmer som nominerats i någon av de viktigaste kategorierna förutom bästa film (huvudroller, biroller, regissör, originalmanus, manus efter förlaga), har jag sett två (2)
- av de 13 filmer som fått fler än en nominering i någon av dessa kategorier har jag sett två (2)

Det är ett uselt facit. Pinsamt.

Därför börjar nu, liksom varje år vid denna tid, den desperata jakten på avbockningar. Så kallade CHECKs. Hur många filmer går på bio just nu, hur många hinner ha premiär innan den 26 februari? Hur många finns på dvd eller hinner släppas innan galan? Jag, som inte laddar ner någon film (eller något annat heller, för den delen), är helt utlämnad till den gnisslande filmindustrin och det är hemskt stressande, ty den verkar inte alls ta hänsyn till Oscarsnördar med komplex.

På min lista i år (antal nomineringar gäller ovan nämnda kategorier):

The Artist, 5 nomineringar (kvinnlig biroll, manlig huvudroll, regissör, originalmanus, bästa film). Biopremiär 3 mars, hinns inte med (panik).

The Help, 4 nomineringar (kvinnlig biroll x2, kvinnlig huvudroll, bästa film). Kommer på dvd 14 mars, hinns inte med. Tröstar mig med att jag i alla fall läst boken (som jag älskade).

Moneyball, 4 nomineringar (manlig biroll, manlig huvudroll, manus efter förlaga, bästa film). I gränslandet mellan bio och dvd. Hinns inte med.

The Descendants, 4 nomineringar (manlig huvudroll, regissör, manus efter förlaga, bästa film). Biopremiär 27 januari, hinner jag!

Hugo, 3 nomineringar (regissör, manus efter förlaga, bästa film). Biopremiär 16 mars, hinner jag inte.

Midnight in Paris, 3 nomineringar (regissör, originalmanus, bästa film). CHECK.

Bridesmaids, 2 nomineringar (kvinnlig biroll, originalmanus). CHECK.

Extremely Loud and Incredibly Close, 2 nomineringar (manlig biroll, bästa film). Biopremiär 17 februari, den hinner jag. Känner dock både och inför denna, älskade boken och har stor respekt för Stephen Daldry (Timmarna, Billy Elliot), men Tom Hanks och Sandra Bullock i huvudrollerna? Yuck.

Albert Nobbs, 2 nomineringar (kvinnlig biroll, kvinnlig huvudroll). Biopremiär 23 mars, hinns inte med.

My Week with Marilyn, 2 nomineringar (manlig biroll, kvinnlig huvudroll). Går på bio nu, den tar vi nästa vecka.

The Tree of Life, 2 nomineringar (regissör, bästa film). Finns på dvd, den hinner jag.

Tinker Tailor Soldier Spy, 2 nomineringar (manlig huvudroll, manus efter förlaga). Bio nu, den hinner jag.

A separation, 2 nomineringar (originalmanus, bästa film på främmande språk). I gränslandet mellan bio och dvd, missar denna (tyvärr, lite panik).

Warrior, 1 nominering (manlig biroll). I gränslandet mellan bio och dvd. Men ärligt talat ingen måstefilm, så whatev.

Beginners, 1 nominering (manlig biroll). Finns på dvd, den hinner jag.

The Girl with the Dragon Tattoo, 1 nominering (kvinnlig huvudroll). Går på bio nu, men Rooney Mara får vara hur grym hon vill i den här filmen, jag är så trött på Stieg Larsson att jag vill kräkas. Denna avstår jag.

The Iron Lady, 1 nominering (kvinnlig huvudroll). Biopremiär 3 februari, den hinner jag.

A better life, 1 nominering (manlig huvudroll). Verkar inte ha en svensk biopremiär bestämd, så den är ju hyfsat körd.

Margin Call, 1 nominering (originalmanus). Biopremiär 16 mars, I’m out.

Ides of March, 1 nominering (manus efter förlaga). På dvd först 14 mars, missar.

Bullhead, 1 nominering (bästa film på främmande språk). Hittar inget biodatum för den här heller, men de utländska filmerna brukar vara tröga – om de inte är antingen danska eller vinner en Oscar. Helst båda.

Footnote, 1 nominering (bästa film på främmande språk). Samma här, inget datum.

In Darkness, 1 nominering (bästa film på främmande språk). Och inget datum här heller. Surprise.

Monsieur Lazhar, 1 nominering (bästa film på främmande språk). Janä, inte här heller.

War Horse, 1 nominering (bästa film). Helt stört att bli nominerad för bara bästa film – inte manus, regissör, skådespelare… Men undrar ju vad som var så bra med filmen liksom. Biopremiär 24 februari, så den hinner jag precis. Om jag anser att det är värt det. Spielberg brukar inte få mig att rusa till biograferna precis.

Puh. Med disciplin och flit kan jag alltså komma upp i nio (9) av 21 filmer, varav tre är nominerade till bästa film.
Fortfarande rätt dåligt, men möjligen inte uselt. Och de som inte haft biopremiär än kan jag ju inte göra så mycket åt.

34 dagar kvar, nu kör vi!

Postat i:2012, Film

Nyårslöfte #2

Nyårslöfte nummer två (jag sade ju att det skulle komma fler): läsning. Läsning. På vissa sätt – måhända något långsökta – hör det här löftet ihop med det första.

Liksom med träning har jag en tendens att läsa mer om läsning än att verkligen läsa. Jag plöjer Vi läser, Bokhora och andra bloggar, beställer hem drivor av böcker (högen med oläst är pinsamt hög, alltså verkligen pinsamt) som jag sedan längtar hem till när jag sitter på kontoret.

Sedan äter jag. Vid TV:n. Och stannar. Vid TV:n.

Medan jag sitter där slår jag ett getöga på Facebook och Twitter och sedan hör jag en låt i någon serie som jag måste kolla upp och så fastnar jag vid Spotify eller skivhyllorna eller i något projekt som dykt upp längs vägen och går inte och lägger mig förrän jag är dödstrött eller helt enkelt måste sova för att inte morgondagen ska vara värdelös.

Det håller inte. Jag vill vara en läsande person, jag älskar böcker.

Mitt löfte för 2012: att läsa 25 böcker. Det är en varannan vecka, runt 25 sidor om dagen (en genomsnittlig bok är 350 sidor lång hälsar listnörden).

Alltså måste jag hitta lästid. Någon form av vana, en stund att se fram emot och prioritera. Jag tror att just vanan är central, jag vill läsa varje dag för att liksom få ett driv.

Uppenbarligen funkar det inte att tro att jag ska läsa när jag går och lägger mig, för antingen blir jag trött efter tio sidor eller också kan jag inte låta bli att istället kolla mitt RSS-flöde eller se Youtube-klipp på iPaden. Och inte har jag pendlingstid till jobbet heller, i alla fall inte som går att utnyttja till att läsa.

Förutom när funderar jag också lite på var läsningen lämpligast kan äga rum. TV-soffan är helt värdelös, den förknippas med TV och en TV lämnar mig aldrig ostörd. Borde jag skaffa mig en fåtölj? En sådan där med fotpall och rutig filt? Tveksamt om jag har plats till det.

När och var läser ni? Efter maten? På helgen? I badet? I sängen?

Ge mig tips ASAP, jag har böcker att läsa.

 

PS. Obs! Älskar TV-serier lika mycket som böcker, så inga käcka råd om att bara släcka TV:n och läsa istället. Var mer påhittiga än så. OK? DS.

Postat i:2012, Böcker, Nystart

Nyårslöfte #1

December var eventuellt den onyttigaste månaden jag haft sedan… jag slutade hänga på krogen i tid och otid och äta glass eller Gorbys piroger till middag eller mätta mig med kaffe och cigg. Och det var ju några år sedan (så var inte oroliga, mamma och pappa).

Men nu är december slut och julen också. Och de där löftena som viskades mot en blixtrande vinterhimmel ska hållas.

Jag har en hel massa nyårslöften, det har jag alltid. Men jag tänker avverka dem i små raketer under våren, delar av dem blir inte verkliga förrän efter flytten i början av mars. Vissa löften är heller inte intressanta för andra än mig själv, så dem håller jag tyst om (eller okej, inget av dem är särskilt intressanta för andra än mig själv, men det finns gradskillnader), medan vissa… kanske behöver sägas högt för att sätta lite press.

Låt mig först säga detta: jag gillar nyårslöften. Jag gillar dem för att de vittnar om en ambition, om en tro på att det går att ändra saker och ting till det bättre. Jag gillar banala löften, jag gillar ytliga löften, jag gillar moraliska och storslagna löften. Jag gillar alla löften. Trots att jag i stort sett alltid misslyckas. Men skulle jag ge upp, sluta hoppas, sluta försöka – jag vet inte, det låter så himla trist. Jag lyckas aldrig, så det är inte lönt? Det räcker med att lyckas en gång. Och jag tycker om processen, inspirationen, planeringen. Att se fram emot något, att försöka lösa något. Att tro på det. Utan ambitionen att bli bättre – på olika plan – vore livet ett grått skynke.

Hur som. Jag är inte mer unik än att jag har mål för 2012 som handlar om min fysik. Jag kan försöka värja mig för skönhetsideal som tvingas på mig från alla håll och kanter, men det är svårt att titta bort. Vi är alla en del av det – och vi är alla offer för det.

Men jag tänker försöka hålla mina fysiska mål borta från det rent estetiska (och i hemlighet hoppas att det kommer på köpet): mitt mål blir att springa Malmömilen den 16 juni under 55 minuter. Det är ingen omöjlighet, jag har sex månader på mig att komma i form. Om jag inte åker på någon skada ska det gå.

Dessutom, okej lite kost blir det, måste jag ändra mina kvällsvanor. Närheten till närköp och videobutiker det senaste året har inte varit nyttig. Så: del två av löftet är att inte äta godis, glass, efterrätter, kakor eller snacks förrän efter Malmömilen.

Jag har slutat röka två gånger, jag vet att sådant här bara handlar om vilja. Vilja, uthållighet – och tro. Tro på att det går. Jag kan inte gå in och göra något halvdant, jag funkar inte så. Jag kan inte feströka, jag röker ett paket om dagen eller inte alls. Jag kan inte äta tre bitar godis, jag äter hela skålen. Jag måste ändra mina vanor i grunden, inte fjösa runt lite på känn.

Men jag vet att det går.
2012 blir året då jag håller mina löften.

Postat i:2012, Hurtbulle, Nystart, Träning