Avsked

Det är konstigt. Det är nästan 15 månader sedan jag flyttade in på Göingeplan, i farmors gamla lägenhet. Med hennes möbler, hennes tavlor, hennes grönmålade köksinredning och hennes storblommiga tapeter.

15 månader bland alla farmors saker och ändå har jag inte riktigt känt av henne.

Förrän nu.

Kanske är det för att jag packat ner i stort sett allt jag själv hade med mig: böcker, kläder, skivor, grytor, köksmaskiner och toalettgrejor. Det är som att hon plötsligt får plats igen.

Det är min näst sista natt här på Göingeplan och jag borde känna mig lättad, glad och förväntansfull och det gör jag egentligen också, men precis nu, när alla andra somnat för kvällen och det stora vemodet rullar in – känner jag mest saknad.

Jag tänker på när jag flyttade till sta’n och saknar plötsligt att vara tjugo. Jag saknar mina vänner – eller kanske snarare den typen av vänskap vi då hade. Saknar min kompromisslösa värld, saknar tron på ett liv utan misslyckanden och sorger.

Men mest av allt saknar jag farmor. Nu när inte bordet längre är fyllt av alla prylar som inte fått plats i skåpen i hennes gammalmodiga kök kan jag åter se henne sitta där på sin stol och doppa sin macka i kaffet. Jag kan känna det tjocka lagret av smör mot min gom tillsammans med gräddosten från Åseda. Dofterna har på något sätt åter blivit hennes.

Om drygt sex timmar vaknar jag till en ny dag, min sista innan flytt. Då är säkert de positiva förväntningarna tillbaka. Entusiasmen inför att skapa ett eget hem igen, för första gången på mer än sju år. Det ska faktiskt bli helt underbart, en ny era i mitt liv.

Men jag tror att jag först ska tillåta mig lite tungsinthet bara ett kort ögonblick till. Och kanske några tårar. Kanske några sneda leenden åt allt det där som inte längre är.

En stilla stund av avsked, helt enkelt.

Postat i:Livet, Nedräkning

Tio dagar till flytt

Nu börjar det verkligen närma sig. Om tio dagar är jag Limhamnsbo – kalkbrottstant till och med. En sådan där som vill ha kaka eller i alla fall någonting ätbart till kaffet för det går inte att dricka det bart. Redan för några veckor sedan fick jag faktiskt i ett informationsbrev från Victoria Park veta att det serveras förmiddagskaffe i loungen varje dag mellan tio och elva och eftermiddagskaffe mellan två och tre (kaka ingår) – vardag som helg. Jag fick också veta att man kan lämna kemtvätten i receptionen och att rullatorerna parkeras i cykelförrådet.

Nej, det sista var lögn. Men man får ju slänga några köttben åt belackarna ibland, när man ska få det så bra som jag.

Idag fick jag för första gången se mitt hem annat än på ritning. Jag hade förberett mig på att jag skulle tycka att lägenheten verkade liten, det är väldigt lätt att måla upp falska bilder av balsalar när man bara har en ritning att utgå ifrån (även om jag såklart ritat in mina möbler skalenligt och med exakta mått i InDesign, jag är väl ingen slarver heller).

Och så blev det också.

”Hujedamej”, tänkte jag. ”Hur ska jag ens få in alla flyttkartonger här och än mindre alla möbler? Och GLASEN? Ack ack ack, hur ska detta gå?”. Men när jag vant mig lite rann farhågorna av mig. På samma sätt som lägenheter verkar större på ritning än i verkligheten, ser de mindre ut omöblerade än fyllda av saker. Faktiskt. Jag ska nog få plats (och glasen också).

Jag tänkte bjuda er på en liten rundtur i mitt nya hem. Under mina år på
Bo-laget drillades jag hårt av madame J. i konstarten att lägga bilder i rätt ordning så att man fattar hur boendet hänger ihop – och även om det för det första handlar om endast två rum (så det krävs inte precis Nobelpriset för att fatta hur det hänger ihop) och för det andra inte är sådär skönt uppblandat med fina detaljer som madame J. egentligen vill ha det (bara diskmedelspumpen vid vasken, eftersom det är en detalj jag älskar till döds) – så kommer här ett bildspel från Kalkstensvägen 17:

.

Vi ses vid flyttbilen den 2 mars!

.

Postat i:Inredning, Nedräkning, VP

Om 35 veckor börjar det nya livet

I min drömvärld har jag all tid i världen. All ork i världen. Ingen pollenallergi som förvandlar mig till ett vrak på morgonen, inga sockercravings framför tv:n på kvällen. I min drömvärld läser jag en bok i veckan, bläddrar i mina tidskrifter i skuggan varje solig eftermiddag och läser hela morgontidningen till min näringsriktiga frukost – till och med Omkretsen.

I min drömvärld tar jag en liten löprunda på morgonen. Jag bakar bröd varje helg och kokar mina egna fonder. Det är alltid sol utom på söndagskvällar, då kryper jag upp i min soffa och ser en bra film eller tv-serie. Kanske Mad Men. Kanske Forsytesagan. Beror på humör.

I min drömvärld bryr jag mig om att ta hand om min hy, mitt hår och mina naglar (som jag såklart inte biter på). I mitt skafferi har jag en burk hembakade kakor som jag bjuder på till cortadon med perfekt crema.

Saken är då att jag fortfarande tror att detta ska hända. På måndag. Efter sommaren. Så fort jag köpt nya löpartights. Eller som i mitt nya mantra, som köper mig en del tid: så fort jag flyttat. Det vill säga i februari/mars. Då ska allt falla på plats. Då händer det till slut!

Allvarligt talat längtar jag rätt mycket efter att flytta. Visserligen trivs jag alldeles utmärkt här i kvarteren vid Nobel och Folkets Park och det är inget större fel på farmors gamla lägenhet heller. Men det är otroligt påfrestande att inte ha tillgång till alla sina grejor (alla mina möbler är magasinerade, nästan alla böcker och en hel massa annat) och att inte ha ett ordentligt kök (farmors gamla kök är i original, vilket i det här fallet innebär gasugn och extremt få förvaringsutrymmen). Dessutom stör det mig mer att inte ha balkong än jag trodde skulle vara fallet.

Saker jag längtar till i den nya lägenheten:

• stort, helkaklat och fräscht badrum med tvättmaskin, torktumlare, flera skåp och avställningsytor. Nyckelord: avställningsytor. I badrummet! Fatta!
• modernt kök med varmluftsugn, bra avställningsytor och välplanerad inredning som sväljer alla fat och karotter och maskiner jag saknar så mycket nu.
• riktig dusch. Jag som alltid älskat badkar – plötsligt längtar jag till en ordentlig dusch med glasdörrar istället för draperi och utan en hög kant man måste hoppa över.
• stor, kvadratisk balkong med plats för bord och massor av växter.
• ljus från tre väderstreck och rena ytor. Jag älskade min gamla lägenhet, men den var inte särskilt ljus. Farmors är inte heller det, här understryks det dessutom av murriga tapeter och mörka möbler. I den nya lägenheten är allt nytt, det har jag aldrig upplevt förr.
• nya möbler. Jag sålde ju en del innan flytten hit, så helt nytt till sovrummet + vitrinskåp, bokhyllor och stolar till matbordet behöver jag. Vi är alltså tillbaka på temat nytt.
• egen parkering. Ack att aldrig behöva undra var man ska få plats till bilen…
• alla mina kläder samlade. Just nu har jag kläder och lakan hos mamma, pappa, på jobbet, i Tjörnarp och i farmors lägenhet. Jag kallar det nödvändig galenskap.
• hel kyl (och hel frys). Inte sedan jag flyttade hemifrån har jag haft en hel kyl, det känns helt vuxet. Och samtidigt som en dröm.
• poolen. Okej, jag ska inte ljuga. Det känns helt sjukt lyxigt att kunna ta ett dopp efter jobbet en varm sommardag eller en runda i spa:et en ruggig vintersöndag.
• riktiga garderober. Jag har levt med kläderna i byråer sedan 1999, det är gott så.

Min köksinredning, förutom att jag bytt den vita bänkskivan mot en i mörkgrå granit och det svarta kaklet till ett i ljusgrått.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

.

Postat i:Inredning, Nedräkning, VP