Snart, om tolv timmar någonting, sitter vi på Kastrup igen. Jag och mina fina fina vänner. Vi har gjort så många resor ihop sedan vi lärde känna varandra för mer än 15 år sedan: London, Amsterdam, Prag, Budapest, London igen, New York, Rom, London igen – och Budapest igen och igen och igen (och fler gånger därtill). Jag har aldrig haft en tråkig stund på dessa resor kors och tvärs genom Europa och världen, vi är synkade som ett gammalt strävsamt par numera. Vakna, äta, kaffe, gå, se, dricka, gå, äta, dricka, gå, se, äta, dricka, dricka, sova. Vakna, äta, kaffe, gå, shoppa, dricka, shoppa, äta, dricka, gå, äta, dricka, dricka, sova. Mycket äta är det på våra resor. Och dricka. Och gå och se och shoppa. Jag tror ni fattar. Och så skrattar vi så mycket att leendet inte slocknar på flera månader.
Allt detta vet vi på förhand. Det är därför jag älskar den där stunden på Kastrup innan boarding.
Hela resan ligger framför oss – oavsett hur kort den är verkar den i denna stund oändlig. Vi pratar om vad vi vill se och uppleva, vi pratar om vad vi behöver shoppa (jojomen) och vad vi förväntar oss. Men mest av allt pratar vi om mat. Jag har oftast en lista med tips från olika håll, den går vi igenom där på Kastrup, med den nyupphällda semesterölen (den där som signalerar LEDIG, ni vet) bredvid. Gör en prio. Lägger upp en lös plan vi sedan oftast inte håller för att vi fastnar någonstans på vägen.
Timmarna på Kastrup med det bästa resesällskapet som finns i hela världen.
12 timmar kvar, jag längtar.
