Nytt liv. Ny blogg. Same same.

Jajo. Nu har jag startat nytt liv igen. Denna gång dock genomtänkt, med tydligt mål och med måtta. Tror jag. Vi får se. Men det måste hur som helst hända något nu och var det någonting hösten med den där löpargruppen lärde mig, så var det att jag fortfarande är hyfsat lättränad. Och, vilket är viktigare: det är kul. För första gången i mitt liv hade jag faktiskt stunder då jag njöt av löpningen.

Särskilt minns jag en morgontur i Tjörnarp, det var i mitten av oktober. Nattfrosten låg kvar över hagarna så att de gnistrade i solen, trädkronorna hade skiftat färg och var alldeles gula, korna gick fortfarande ute och tittade nyfiket på mig när jag joggade förbi på grusvägen. Jag kände liksom hur lungorna fylldes av luft istället för att dräneras på allt syre efter bara några steg. Jag sprang 5 km den morgonen och mitt löpsteg har aldrig känts så lätt.

Det var en målbild som gick i uppfyllelse den morgonen i Tjörnarp. När vi för ett par år sedan satt i bokcirkeln och började prata om träning (något som mynnade ut i att vi bestämde oss för att springa en mil tillsammans några månader senare, en sträcka ingen av oss tidigare tillryggalagt – men som vi faktiskt genomförde då), var det just den bilden jag målade upp, som jag ville förverkliga. Morgon. Tjörnarp. Grusväg. Njutning.

Nu är det dags att åter ta tag i träningen efter en vinter av dekadens och flyttklydd. Jag tror faktiskt att det går.

Ni kan följa min (och kollega Malins) väg mot målet i en ny blogg.

Postat i:Hurtbulle, Nystart, Pepp, Träning

Nyårslöfte #1

December var eventuellt den onyttigaste månaden jag haft sedan… jag slutade hänga på krogen i tid och otid och äta glass eller Gorbys piroger till middag eller mätta mig med kaffe och cigg. Och det var ju några år sedan (så var inte oroliga, mamma och pappa).

Men nu är december slut och julen också. Och de där löftena som viskades mot en blixtrande vinterhimmel ska hållas.

Jag har en hel massa nyårslöften, det har jag alltid. Men jag tänker avverka dem i små raketer under våren, delar av dem blir inte verkliga förrän efter flytten i början av mars. Vissa löften är heller inte intressanta för andra än mig själv, så dem håller jag tyst om (eller okej, inget av dem är särskilt intressanta för andra än mig själv, men det finns gradskillnader), medan vissa… kanske behöver sägas högt för att sätta lite press.

Låt mig först säga detta: jag gillar nyårslöften. Jag gillar dem för att de vittnar om en ambition, om en tro på att det går att ändra saker och ting till det bättre. Jag gillar banala löften, jag gillar ytliga löften, jag gillar moraliska och storslagna löften. Jag gillar alla löften. Trots att jag i stort sett alltid misslyckas. Men skulle jag ge upp, sluta hoppas, sluta försöka – jag vet inte, det låter så himla trist. Jag lyckas aldrig, så det är inte lönt? Det räcker med att lyckas en gång. Och jag tycker om processen, inspirationen, planeringen. Att se fram emot något, att försöka lösa något. Att tro på det. Utan ambitionen att bli bättre – på olika plan – vore livet ett grått skynke.

Hur som. Jag är inte mer unik än att jag har mål för 2012 som handlar om min fysik. Jag kan försöka värja mig för skönhetsideal som tvingas på mig från alla håll och kanter, men det är svårt att titta bort. Vi är alla en del av det – och vi är alla offer för det.

Men jag tänker försöka hålla mina fysiska mål borta från det rent estetiska (och i hemlighet hoppas att det kommer på köpet): mitt mål blir att springa Malmömilen den 16 juni under 55 minuter. Det är ingen omöjlighet, jag har sex månader på mig att komma i form. Om jag inte åker på någon skada ska det gå.

Dessutom, okej lite kost blir det, måste jag ändra mina kvällsvanor. Närheten till närköp och videobutiker det senaste året har inte varit nyttig. Så: del två av löftet är att inte äta godis, glass, efterrätter, kakor eller snacks förrän efter Malmömilen.

Jag har slutat röka två gånger, jag vet att sådant här bara handlar om vilja. Vilja, uthållighet – och tro. Tro på att det går. Jag kan inte gå in och göra något halvdant, jag funkar inte så. Jag kan inte feströka, jag röker ett paket om dagen eller inte alls. Jag kan inte äta tre bitar godis, jag äter hela skålen. Jag måste ändra mina vanor i grunden, inte fjösa runt lite på känn.

Men jag vet att det går.
2012 blir året då jag håller mina löften.

Postat i:2012, Hurtbulle, Nystart, Träning