2011 i en liten ask

Eftersom jag inte tycks finna orden som bäst beskriver 2011, får det bli listor som sammanfattar detta på sitt sätt omtumlande år. Resorna till Rom, Budapest och London med mina compadres Lisir, Mary och Lönia slår förstås ut det mesta, liksom den så kallade guldmånaden: de fyra veckorna i höstas då jag aldrig var hemma utan på opera, på krogen, på teater, på konsert, på cirkelträff eller på matresa.

Kanske var 2011, åtminstone andra halvan, på det viset mest av allt en avskedsturné runt den stadskärna som i mars för första gången på 15 år inte längre är min. Krogarna, gatorna, bullret, dofterna, ljuset, rösterna – från mars blir jag en besökare i allt detta och jag vet inte riktigt hur jag kommer att hantera det. Men det är en annan text och den behöver inte skrivas än. Istället nöjer jag mig med att säga att rent intrycksmässigt är 2011 det bästa året på länge. Jag kan inte minnas att jag tänkt så mycket, sett så mycket, hört så mycket, känt så mycket och samlat så mycket minnen genom kultur, mat och resor någon gång tidigare, som jag gjort 2011.

2011 blev kulturåret. Året då jag aldrig var hemma.
2012 blir annorlunda och det ser jag fram emot.
Man ska sluta när man är på topp.

Så, here goes, årets…

…live-upplevelser:
1. Gillian Welch & Dave Rawlings (Det Kongelige Teater, Köpenhamn, 4 nov)
2. Tosca (Nye Operahus, Köpenhamn, 26 okt)
3. Mia Skäringer (Konserthuset, Malmö, 26 feb)
4. Les Miserables (Malmö Opera, 5 nov)
5. My Morning Jacket (Mejeriet, Lund, 17 nov)
6. La Boheme (Nye Operahus, Köpenhamn, 2 maj)
7. Ryan Adams (S:t Johannes, Malmö, 12 nov)
8. Hoola Bandoola Band (Stortorget, Malmö, 20 aug)
9. Schyman, Sahlin & Wetterstrand i samtal om feminism (Moriskan, Malmö, 14 nov)
10. Bodil Malmsten (Palladium, Malmö, 14 mars)
11. Fleet Foxes (KB, Malmö, 9 nov)
12. Madama Butterfly (Malmö Opera, 21 jan)
13. Eldkvarn (Victoriateatern, Malmö, 6 okt)
14. Mark Knopfler (Malmö Arena, 3 nov)
15. Bob Dylan (Malmö Arena, 3 nov)

…finaste:
De två bröllopen, förstås: M&M och M&U. Fina människor, fina fester, fina dagar. Kärlek och framtid och allt det där.

…mest felinvesterade tid:
Vägen mot Sixtiska kapellet i påvens palats är lång och mödosam. Innan man når takmålningarna måste man passera sjutton rum med bara en massa mattor på väggarna och cirka sextusen statyer utan huvud i ett tempo så lågt att man nästan kunde se det blinkande R:et i högra hörnet av tv-rutan. Detta alltså efter att man köat ett par timmar för alls komma in. Inte värt. Sorry, papi Benedictus.

…sportögonblick #1:
VM-brons! Marie Hammarström gjorde årets vackraste mål (shame on you svenska folket för att ni inte röstade fram det under fotbollsgalan) när allt såg uppgivet ut, det stod 1–1 med åtta minuter kvar av bronsmatchen mot Frankrike och Sverige spelade i numerärt underläge sedan Josefine Öqvist blivit utvisad en kvart tidigare. Då bara. BAM. Lyftning på första touch, mottagning och så en vänstervolley rakt upp i krysset. I det läget. I det läget. Det blir inte större.

…böcker:
1. Niceville (Kathryn Stockett) bokcirkel 1
2. Vi måste prata om Kevin (Lionel Shriver) bokcirkel 1
3. Kärlekens historia (Nicole Krauss) bokcirkel 2
4. Spill (Sigrid Combüchen) bokcirkel 1
5. 1984 (George Orwell) bokcirkel 2
6. Hetero i Hägersten (Sofia Olsson) serieberättelser
7. Mörkt vatten (Joyce Carol Oates)
–
8. Tiger (Mian Lodalen)
9. Kärleksbarnet (Hillevi Wahl)
10. Borta bäst (Sara Kadefors) bokcirkel 2
11. Berättelsen om Pi (Yann Martel) bokcirkel 2
12. Högre än alla himlar (Louise Boije af Gennäs) bokcirkel 2
13. Skamlöst (red Gustav Almestad & Erika Söderström) bokcirkel 1

…Facebook-citat #1:
”Snuskskämtade precis på kontoret. Har alltså officiellt trätt in i medelåldern.”

…kärlek #1:
Tjörnarp. Alltid.

…kroppschock:
Löpargrupp och Korpenfotboll. Tigerbalsamet har inte använts så idogt på många år, men under några veckor i september, oktober och november sprang jag intervaller, tränade löparstyrka på en grusplan vid Limhamnsfältet och gjorde Korpendebut med nytt lag (blivande mästarna Pågen). Kroppen har inte hämtat sig än.

…kaffe:
Bar Italia, London. Bästa macchiaton ever.

…sportögonblick #2:
Mästarna från Malmö, här är vi. LdB såg till att guldet stannade i Malmö tack vare en imponerande avslutningsmatch på hemmaplan, då de tidigare omgångarnas nervositet och stabbighet var som bortblåst och Örebro tillintetgjordes som om man vore ett korplag. Damallsvenskan var annars mer rafflande och intressant än någonsin, vilket förstås är viktigt för ökad framtida publiktillströmning. 2011 var ett starkt år för den svenska damfotbollen – och bäst av alla alltså, igen: LdB FC Malmö. BAM!

…krogar:
1. Bastard (Malmö)
2. La Scala (Rom)
3. St Anna (Rom)
4. Saiko (Malmö)
5. Rebell (Malmö)
6. Bloom (Malmö)
7. Prithi (London)
8. Puk vid Vandkusten (Köpenhamn)
9. Kronovalls Vinslott (Malmö)
10. Piccolo Roma (Rom)
11. Atmosfär (Malmö)
12. Brogatan (Malmö)
13. Bullen (Malmö)
14. Sture (Malmö)
15. Asien (Malmö)

Notera: jag åt en helt fantastisk råbiff i Budapest och vi gick dessutom tillbaka till vår favoritindier i staden, men jag skriver ju aldrig upp vad de där ställena heter eftersom Lönia är vår guide (i kroglivet, inte i det riktiga livet).

…mörkaste dag:
Oslo och Utöya, den 22 juli. Framför våra ögon dog oskyldiga människor, offer för blint hat. På Twitter spreds rop på hjälp, det live-rapporterades om en massmördare som lugnt gick omkring och skördade sina offer i ungdomslägret på Utöya. Ibland slutade tweeten mitt i en mening. Jag har inte drabbats så hårt av en nyhet sedan 11 september 2001. Men Jens Stoltenberg hade jag gärna haft som statsminister även i Sverige. Ibland låtsas jag att det är så också.

…filmcitat:
”Gudrun. With a G – like God – in the beginning”. (Gudrun Hauksdottir i Jag är min egen Dolly Parton)

…Facebook-citat #2:
”Det är när någon i gruppen utbrister ’Gud, vilka fräsiga kalasbyxor du har!’ till en jämnårig som man vet att man ska ut med småbarnsmammorna.”

…media:
Podcaster. Pendlingen till jobbet (cykel eller buss) blev det absoluta genombrottet för mitt radiolyssnande. P1 Sommar, P3 Dokumentär, Fotbollsarena, P3 Sport, Kino, P1 Vinter, Matens Pris, P3 Kultur, Biblioteket, Jättestora frågor, Allvarligt talat, Nordegren i P1 – så mycket kvalitet jag tidigare bortsett ifrån. Ett oslagbart sällskap i lurarna.

…sportögonblick #3:
VM i Tyskland. Visst, vi pratade en del om Pontus Kåmark och en del gubbar pratade om att kvinnor inte kan spela fotboll, i alla fall inte som män. Men mest av allt var VM i Tyskland en ringdans och en snackis med de svenska framgångarna som förstås ökade intresset efterhand. Men även utanför Sveriges gränser fick turneringen stor uppmärksamhet. Under slutet av den rafflande finalen mellan USA och Japan slogs det rekord på Twitter (worldwide) med 7196 tweets i sekunden, flest genom tiderna. Stort. Detta VM var också ett mästerskap med nya ansikten: Japan tog guld och Frankrike blev fyra, inget av länderna har nått så långt förut. Gamla mästare som Norge åkte redan i gruppen och tänk, i hemma-VM, efter att ha varit i final i stort sett alla turneringar (VM, EM och OS) som spelats i damfotboll sedan början på 90-talet, floppade giganten Tyskland totalt och försvann redan i kvartsfinal.
Och jag var där, mitt i allt, i Wolfsburg, när Sverige slog USA i sista gruppmatchen med 2–1. Den största match jag sett live.

…TV:
1. Downton Abbey (s01-02) (SVT)
2. Friday Night Lights (s01-03) (dvd)
3. The Wire (s01) (dvd)
4. Edie & Thea – a very long engagement (http://urplay.se/159699)
5. Forsytesagan (2002) (dvd)
6. Sherlock (SVT)
7. Den stora matresan (Sjuan)
8. Pluras kök (TV8)
9. Herrskap & Tjänstefolk (TV4)
10. På Spåret (SVT)
11. Forbrydelsen (dvd)
12. Forbrydelsen II (dvd)
13. Lip Service (dvd)
14. Glee (s01) (dvd)
15. Den goda viljan (dvd)

…Facebook-citat #3:
”Har fått ett mail innehållande 6 meningar, 12 utropstecken och 2 punkter. Chanserna att jag det på allvar är minimala.”

…mys:
Valborg med fina vänner, med grillade smores över en gnistrande majbrasa i vår egen hage i Tjörnarp. Bästa kvällen.

…premiär:
Första turen någonsin genom Citytunneln gick mellan Triangeln och Hyllie den 20 januari, på väg till Malmö Arena för att se Danmark-Kroatien i handbolls-VM. Såhär nästan ett år senare känns den där tunneln redan vardag, men visst har den fört med sig en viss storstadsstämning? Station Triangeln är dessutom väldigt vacker. Bra gjort, Malmö!

…pubar/barer:
1. Royal Oak (London)
2. Club Havana (London)
3. På Besök (Malmö)
4. The French House (London)
5. Bastard (Malmö)

Notera, igen: Budapest har massor av grymma barer och pubar. Ett typiskt Budapest-ställe märker man knappt av från utsidan, men när man går in genom dörren öppnar sig plötsligt en ölhall med träbord, udda stolar och bänkar, ett hjärtligt sorl som studsar mot väggarna och bartendrar som serverar pálinka man kan dö för. Inte sällan är dessa ställen under bar himmel, ibland fattar man det inte förrän man verkligen tittar efter. Men, än en gång, jag antecknar aldrig vad de heter eller var de finns. Jag skulle bli en usel Budapest-guide.

…ord:
Cirkel. Två bokcirklar, en boxcirkel, en matcirkel och en Halv åtta-cirkel – 2011 var året då mitt liv sannerligen gick i cirklar. Jag älskade det, förstås.

…sportögonblick #4:
MFF–Glasgow Rangers, Champions league-kval. Jag vet inte hur många gånger jag har gråtit på Swedbank Stadion. Gråtit av rörelse, över storslagna hyllningstifon eller klackens sånger. För kärleken till laget och staden. Men stämningen under sista halvtimmen mot Rangers hemma, när MFF låg på för att få till ett kvitteringsmål som skulle betyda avancemang, gick utanpå allt annat. Vi sjöng. Allihop. 20.000, alla sjöng. Vi hoppade, vi skrek, vi manade på. Och till slut steg han fram, Jiloan Hamad. Och Malmö var vackrare än någonsin.

…pryl:
Paddan. Utan jämförelse. <3

…galacitat:
David Seidler, 73, efter att han vunnit en Oscar för bästa originalmanus: ”My father always said to me I would be a late bloomer”.

…Facebook-citat #4:
”Viktigt meddelande till granne: har man ätit havregrynsgröt till middag uppskattar man inte doften av nybakade bullar i trappen. Mvh, Beach 2011”

…marknader:
Borough Market (London)
Bondens Marknad (Malmö)
Äppelmarknaden (Kivik)

…kärlek #2:
Ost. Åkte jag till en öde ö skulle jag som första ting (kanske andra, efter kniv, men det är inte säkert) ta med mig ost. Och portvin. Att bo så nära Möllans ost har varit en ynnest för smaklökarna: hårda koostarna Gruyere, L’etivaz d´alpage och Trentino, hårda fårostarna Pecorino, Manchego – och förstås spanska mästerverket Pago Los Vivales, blåmögelostarna Bleu de Laquelle, Roquefort, Bleu de Bresse Tendre Bleu och Boel Blå, hårda getostarna Puy du Fou och Caprinelle, getostarna Monte Enebro, Nunnans bröst, Villageois och Halltorps Julia – och många fler – har någon gång under året funnit sin väg mot min mage. Att älska ost är att älska livet.

…filmer:
Jag tycker kanske inte att jag sett tillräckligt mycket film i år för att egentligen göra en lista. Åtminstone en värdig lista. Men det är klart att jag ändå haft ett par riktigt starka upplevelser, film är svårslaget på det sättet – förmågan att fånga sin tittare helt och hållet, att framkalla intensiva, ögonblickliga känslor samtidigt med den långsammare eftertänksamheten.

Ibland tramsiga men stundtals briljanta Bridesmaids (scenen när Kristen Wiig kör förbi polisen fram och tillbaka för att få honom att förlåta henne är kanske den roligaste någonsin), Woody Allens Midnatt i Paris, iranska Förbjuden kärlek, becksvarta Winter’s Bone och Black Swan, The King’s speech (Colin Firth!) och Social Network (biopremiär 2010) utgjorde alla på olika sätt högtidsstunder under 2011.

Ändå är det två andra filmer jag vill lyfta fram här. Två svenska. Rent filmtekniskt och visuellt är dessa två inte ens nära ovanstående, men på något sätt har de etsat sig kvar i minnet. På något sätt står de ändå ut.

Jessica Nettelbladts Jag är min egen Dolly Parton lockade fram precis alla reaktioner hos mig när jag såg den första gången. Och andra. Jag skrattade, grät, log som en fåne och lät sedan tankarna sväva iväg i helt oväntade riktningar på vägen hem. Nina Persson, Lotta Wenglén, Gudrun Hauksdottir, Helena Josefsson och Cecilia Nordlund får i den här filmen vara människor; ibland alldagliga, ibland tvivlande, ibland dramatiska, ibland sårade, ibland lyckliga, ibland ångerfulla. Och de får tala till punkt, Nettelbladt är hela tiden närvarande men aldrig påträngande. Det blir nära, äkta och oändligt vackert. Jag älskade den här filmen innerligt, precis såhär gör man personporträtt som varar förevigt.

Alexandra-Therese Keinings Kyss mig var en enkel kärlekshistoria i tillrättalagda miljöer, men det fanns något i detta tillrättalagda som nästan förstärkte det som gör filmen verkligt unik: kärleken mellan två kvinnor. Kyss mig är den första svenska filmen någonsin som handlar om lesbisk kärlek (vi är inte precis överösta med bögfilmer heller, men det finns någon) och jag älskade att den gjorde det på ett alldeles odramatiskt men ändå innerligt vis. På något sätt blev Kyss mig det yttersta beviset på att vi nu kommit så långt att kärlek är kärlek och så är det bra med det – och det gjorde mig mer rörd än jag kunde ana. Dessutom. Den är het. Elektriciteten mellan Ruth Vega Fernandez och Liv Mjönes… Huva.

…musik:
Det kom väldigt mycket bra musik 2011 – och det allra bästa, de där låtarna som är nästan löjligt grymma, finns samlade i den årliga lista som kallas Tunes (här).
Men det räckte inte med en samling i år. Det kom för mycket som var bra. Därför finns en andra samling (här) som är nästan lika bra som den första – och en tredje lista med låtarna som blev över (här) som inte heller är dum.

Allra bäst? Tja. Under tortyr skulle jag säga Ryan Adams (I love you but I don’t know what to say), Adele (Someone like you), My Morning Jacket (Wonderful) och The Decemberits (Dear Avery). Och Lucinda Williams (Copenhagen), förstås. Kanske Amos Lee (Hello again) och The Pierces (You’ll be mine) också.
Alltså, det går inte att välja, ni får lyssna själva.

Postat i:2011, Böcker, Film, Fotboll, Hurtbulle, Kärlek, Listor, Litteratur, Livekultur, Livet, Livsstilsreklam, Minnen, Musik, Oslo/Utöya, Podcast, Radio, Tjörnarp, TV, VM 2011

Veckans Kulturgottis (v 36)

Läst, sett och hört 5/9-11/9

Fotbollens sista proletärer (SVT2, Sverige 2011)
Jag minns lika lite av IFK Göteborgs vinst i UEFA-cupen 1982 som jag gör av MFF:s (sportsligt sett större) prestation att nå finalen i Europacupen 1979. Jag kan namnen förstås, men såg fram emot en fördjupning i både det sportsliga förloppet och samhällsperspektivet. Det blev inte så mycket av det. Göteborg var en industristad i början av 80-talet, sure (rätt många städer var det) och de politiska vindarna vände i samma tid, men dokumentärens koppling till klubben IFK Göteborg är rätt vag. När det gäller det sportsliga räcker det inte med lite ströintervjuer av ett par spelare – och att Svennis införde press/understöd är grundläggande, men vad mer? Vad gjorde IFK Göteborg till ett lag av europeisk toppklass? Det känns som att man försökt greppa över lite för mycket, det blir mest ytskrap. Dessutom: varför sluta med förlusten mot Barcelona 1986, när IFK Göteborg vann UEFA-cupen året efter? Förutom de korta shortsen och de unga ansiktena på en del barndomshjältar var det här ingen höjdare.

Folkmordet i Rwanda (podcast/P3 Dokumentär, Sverige 2011)
Vår gymnasielärare i samhällskunskap hade bott en tid i Afrika innan han började på Borgarskolan och vi läste tack vare det en del om människoslakten i Rwanda under våra år med honom. Och jag har liksom så många andra sett och gråtit till Hotell Rwanda. Ändå, det är så svårt att ta in alla hemskheter. Människors totala brist på empati, det blinda hatet. Liksom förstås, västvärldens ointresse. Hur man bara lät det hända, hur man svek på alla upptänkliga sätt. Supermakter, media, FN – alla som kunde rapporterat om eller ändrat på förloppet tittade bort. En miljon människor dog när vi hade vakten och vi valde att låta det hända. Mycket intressant lyssning med intervjuer av både svenska biståndsarbetare på plats, politiker, överlevande tutsier och insatta experter, som gav både översikt och djup. Rekommenderas varmt.

Forbrydelsen II (dvd/DR, Danmark 2009)
Jag började se The Killing på TV4 under sommaren, men övertalades att istället titta igenom danska Brottet (Forbrydelsen) – som är den amerikanska seriens förlaga. Det ångrade jag inte, den var suverän – även om man kan ha invändningar mot detta eviga att chefen motarbetar vår huvudperson (zzzz) och jag tyckte kanske dessutom att första säsongen var ett par avsnitt för lång. Lite för många vändningar, lite för många upprepningar. I Forbrydelsen II har man bantat ner historien till 10 avsnitt, vilket är bra. Väldigt bra. Huvudpersonen Sarah Lund, lysande spelad av Sofie Gråbøl, är ingen jag någonsin tycker om – och det är något gillar jag mycket. Ingenting är tillrättalagt. Jag tycker nog att tvåan är lika bra som ettan, även om den saknar lite av den vardagliga thrillerkänsla (det kunde hänt någon jag känner) som ettan hade.

Fredrik Gertten (podcast/P1 Sommar, Sverige 2011)
Det är rätt givet: om man pratar om orättvisor, internationell solidaritet och bredare synfält, samtidigt som man förklarar sin kärlek till staden jag älskar och mannen som i vår tidsålder symboliserar den mer än någon annan: Zlatan Ibrahimović, så kommer jag att gilla det. En morgon när jag kom till jobbet frågade mina arbetskamrater oroligt om jag just hade gråtit, för det glittrade under mina ögon. Jag undrade om de blivit galna, innan jag insåg att jag ju faktiskt hade gråtit, på vägen till jobbet, av ren och skär rörelse under lyssnandet på Fredrik Gerttens Sommar-program. Inspirerande och innerligt, en av årets bästa sommarvärdar.

Postat i:Fotboll, Podcast, Radio, TV, Veckans Kulturgottis

Veckans Kulturgottis (v 35)

Varje år gör jag ett försök att skriva upp allt jag ser på tv (av värde…) och bio, vad jag köper och lyssnar på för skivor, vad jag läser för böcker och vilken kultur jag upplever live. Ett par gånger har jag dessutom gjort seriösa försök att dokumentera det jag äter och dricker (endast det minnesvärda), i år underhöll jag i ett par månader en ostlista.

Jag gillar ju det, att kunna summera. Bokslutet när det närmar sig nyår.
Eftersom den kultur jag upplever säger rätt mycket om det liv jag för tillfället lever, blir sådana listor som dagboksanteckningar (jag har försökt föra vanlig dagbok också, men det håller oftast bara i ett par veckor).

Men det är förstås det, att de där listorna inte alltid uppdateras.

Jag försöker fylla på i efterhand när jag vet att jag glömt, men saker och ting försvinner ur minnet. Även starka upplevelser, det blir svårt att datera dem. Så jag tänkte försöka komma runt problemet med att introducera ett nytt grepp här på bloggen: Veckans Kulturgottis, en redogörelse av den gångna veckans kulturintag (efter idé av Emma Gray Munthe).

Utlästa böcker, reportage och intervjuer som fastnat, podcaster, dvd-boxar, filmer, pjäser, konserter – all kultur som är värd att nämna. Det enda som verkar svårt att ha med är musik på skiva (eller ja, album alltså), det lyssnandet är mer flytande. Men däremot behöver det som redovisas inte vara sprillans nytt, det går bra med gammalt – men jag får inte ha sett/läst/hört det förut. Inga repriser.

Det kommer inte alltid att bli en lång lista, att jag inte hinner med allt jag får tips om är ett ständigt dåligt samvete – men en ärlig sådan. Även skräp kommer med om det bara fastnat.

Så. Tadaaa! Jag ger er: PREMIÄRLISTAN – Veckans Kulturgottis 29/8-4/9

Lip service, s01 (dvd/BBC3, Storbritannien 2010)
Någon sorts brittiskt svar på amerikanska L Word, om ett gäng lez girls i Glasgow och deras vänner. Mer This Life-känsla än L Word-känsla, egentligen – och This life är en av mina tre bästa tv-serier någonsin. Så bra är inte Lip service, men jag är glad att det beställts en ny säsong för det är bra skådespelare rakt över och ploten är sådär vardagligt trovärdig och lite skitig som man självklart gillar. Typiskt brittiskt. Och danskt. Dessutom: dialekten! Älskvärd!

Terrorattackerna den 11 september
(podcast/P3 Dokumentär, Sverige 2011)
Väldigt välgjord dokumentär – med bra dramaturgi. Inledning med Usama Bin Ladins bakgrund och tid i USA och Afghanistan och sedan värsta thrillerstämningen genom timmarna då tornen föll. Perfekt lyssning såhär i minnestider, intressant helthetsbild – och ett spännande kast huvudstupa tillbaka till den där dagen som inte går att glömma. Lyssna!

Edie & Thea – A very long engagement (URPlay/QC Cinema, USA 2009)
Helt fantastiskt fin dokumentär om två kvinnor som älskat varandra och levt med varandra i drygt 40 år – och när båda närmar sig 80 år bestämmer sig för att åka till Kanada och gifta sig. Det är klart att det faktum att det rör sig om två kvinnor ger det hela extra touch – de träffades på 60-talet, det var inte alldeles enkelt då – men det är den totala värmen mellan de två, den uppenbart bevarade kärleken, respekten, stoltheten över att vara älskad av den andra, som gör historien så otroligt vacker. Att Thea sedan 30 år är diagnostiserad med MS och vid inspelningstiden sitter i rullstol med bara månader kvar till döden, gör inte kärlekshistorien mindre vacker precis.
Filmen finns fortfarande att se på UR Play, gör det om ni har någon form av klokskap i kroppen.

Franco-regimen (P3 Dokumentär, Sverige 2011)
Jag ska ärligt erkänna att jag inte visste mycket om spanska inbördeskriget och åren därefter under general Franco. Det känns lite pinsamt, faktiskt. Själva inbördeskriget kom under skoltiden i lätt skugga (eh) av nazismens framväxt och andra världskrigets början – och åren med fascism visste jag inte mycket mer om än satans mördare och Guernica (men jag hade av någon anledning aldrig hört varför satans mördare uttalades). Vet mer nu, jag är glad för det. Och så är jag sugen på att läsa Henrik Berggrens Palme-biografi.

Postat i:Podcast, Radio, TV, Veckans Kulturgottis

Semesterrapport

Semestern, den så eftertrånade, går mot sitt slut. Det känns okej. Förra året flängde jag halva Skåne runt på olika besök, middagar och utflykter och de tre lediga veckorna bara svischade förbi – men i år har jag helt och hållet lagt fokus på att göra i stort sett ingenting. Det har fungerat, jag känner mig faktiskt helt utvilad.

Vädret har hjälpt till, förstås. Enstaka soldagar har oftast sammanfallit med Tjörnarpsvistelser och jag har plockat bär, syltat, saftat och dragit lite ogräs i rabatterna. Grillat lamm, kyckling, fisk i foliepaket, revben och spett. Jag har suttit under det nybyggda taket och druckit vita viner från Alsace och röda viner från Italiens soliga sluttningar. Suttit i timmar i skuggan på uteplatsen och läst ikapp bloggar, bläddrat i magasin och läst böcker.

När jag varit hemma har jag försökt kompensera katterna för de ensamma dagarna då jag varit i Tjörnarp. Jag har hållit mig hemma och med regnet smattrande mot fönstret sett film efter film, serie efter serie flimra förbi i tv-rutan. Brutit av med sommarens obligatoriska mysprogram: Ernst, Tina, jag köper hela grejen rakt av, jag gillar det. Höstmelankolin har varit nära ett par dagar då det krävts tända lampor dagtid, då har jag sett om första säsongen av Ally McBeal och hela Krigets Vindar och Krig & Hågkomst. De går hand i hand med hösten för mig.

Jag har, inte helt planerat, tillbringat mycket tid på egen hand. Det har också varit skönt, faktiskt. Våren och försommaren var intensiv med alla cirklar och sammanslutningar, jag behövde samla mig själv lite. Enstaka kvällar har jag träffat familjen, en kväll åt jag middag på Bastard med M, L. och D. och en kväll satt jag med finaste L. från bokcirkeln och pratade om livet och Dan Savage i mörkret på hennes terrass, innan vi gick in och gjorde en lista på de tjugo bästa romcom-filmerna någonsin. Det var svårare än man kunde tro.

Och så var det den där fantastiska kvällen på Swedbank Stadion, förstås. Då var jag inte ensam. Då var vi 20.000 MFF-fans som sjöng och dansade och hoppade så att betongen knakade i fogarna. Som ett gungande himmelsblått hav var vi och när Jiloan Hamad slog till med vänstern och bollen gick i en vacker båge mot den klarblå himlen och in i målet så att MFF slog ut självaste Glasgow Rangers – då blev det en fulländad kväll. En magisk kväll. En av de vackraste fotbollskvällarna jag upplevt. En sådan där som motiverar all oro, all ilska, all nervositet och all energi man lägger på vad ointresserade tycker är ingenting. Men som en sådan där kväll är allt.

Kulturkonsumerat under semestern
(tidningar, tidskrifter och bloggar undantagna):

Filmer
How do you know (James L. Brooks, 2010)  3+
Easy A (Will Gluck, 2010)  3+
Mr Nobody (Jaco Van Dormael, 2009)  3-
Kyss mig (Alexandra-Therese Keining, 2011)  4

Serier
Grey’s anatomy (s01)  4-
Glee (s01)  3+
Forsytesagan (2002, e01-05)
The Killing (e01-05)  3
Forbrydelsen (s01)  4-

Böcker
Vad jag pratar om när jag pratar om löpning (Haruki Murakami)  3
Tiger (Mian Lodalen)  3+
Niceville (Kathryn Stockett)

Postat i:Film, Fotboll, Litteratur, Semester, Tjörnarp, TV