Veckans Kulturgottis (v 36)

Läst, sett och hört 5/9-11/9

Fotbollens sista proletärer (SVT2, Sverige 2011)
Jag minns lika lite av IFK Göteborgs vinst i UEFA-cupen 1982 som jag gör av MFF:s (sportsligt sett större) prestation att nå finalen i Europacupen 1979. Jag kan namnen förstås, men såg fram emot en fördjupning i både det sportsliga förloppet och samhällsperspektivet. Det blev inte så mycket av det. Göteborg var en industristad i början av 80-talet, sure (rätt många städer var det) och de politiska vindarna vände i samma tid, men dokumentärens koppling till klubben IFK Göteborg är rätt vag. När det gäller det sportsliga räcker det inte med lite ströintervjuer av ett par spelare – och att Svennis införde press/understöd är grundläggande, men vad mer? Vad gjorde IFK Göteborg till ett lag av europeisk toppklass? Det känns som att man försökt greppa över lite för mycket, det blir mest ytskrap. Dessutom: varför sluta med förlusten mot Barcelona 1986, när IFK Göteborg vann UEFA-cupen året efter? Förutom de korta shortsen och de unga ansiktena på en del barndomshjältar var det här ingen höjdare.

Folkmordet i Rwanda (podcast/P3 Dokumentär, Sverige 2011)
Vår gymnasielärare i samhällskunskap hade bott en tid i Afrika innan han började på Borgarskolan och vi läste tack vare det en del om människoslakten i Rwanda under våra år med honom. Och jag har liksom så många andra sett och gråtit till Hotell Rwanda. Ändå, det är så svårt att ta in alla hemskheter. Människors totala brist på empati, det blinda hatet. Liksom förstås, västvärldens ointresse. Hur man bara lät det hända, hur man svek på alla upptänkliga sätt. Supermakter, media, FN – alla som kunde rapporterat om eller ändrat på förloppet tittade bort. En miljon människor dog när vi hade vakten och vi valde att låta det hända. Mycket intressant lyssning med intervjuer av både svenska biståndsarbetare på plats, politiker, överlevande tutsier och insatta experter, som gav både översikt och djup. Rekommenderas varmt.

Forbrydelsen II (dvd/DR, Danmark 2009)
Jag började se The Killing på TV4 under sommaren, men övertalades att istället titta igenom danska Brottet (Forbrydelsen) – som är den amerikanska seriens förlaga. Det ångrade jag inte, den var suverän – även om man kan ha invändningar mot detta eviga att chefen motarbetar vår huvudperson (zzzz) och jag tyckte kanske dessutom att första säsongen var ett par avsnitt för lång. Lite för många vändningar, lite för många upprepningar. I Forbrydelsen II har man bantat ner historien till 10 avsnitt, vilket är bra. Väldigt bra. Huvudpersonen Sarah Lund, lysande spelad av Sofie Gråbøl, är ingen jag någonsin tycker om – och det är något gillar jag mycket. Ingenting är tillrättalagt. Jag tycker nog att tvåan är lika bra som ettan, även om den saknar lite av den vardagliga thrillerkänsla (det kunde hänt någon jag känner) som ettan hade.

Fredrik Gertten (podcast/P1 Sommar, Sverige 2011)
Det är rätt givet: om man pratar om orättvisor, internationell solidaritet och bredare synfält, samtidigt som man förklarar sin kärlek till staden jag älskar och mannen som i vår tidsålder symboliserar den mer än någon annan: Zlatan Ibrahimović, så kommer jag att gilla det. En morgon när jag kom till jobbet frågade mina arbetskamrater oroligt om jag just hade gråtit, för det glittrade under mina ögon. Jag undrade om de blivit galna, innan jag insåg att jag ju faktiskt hade gråtit, på vägen till jobbet, av ren och skär rörelse under lyssnandet på Fredrik Gerttens Sommar-program. Inspirerande och innerligt, en av årets bästa sommarvärdar.

Postat i:Fotboll, Podcast, Radio, TV, Veckans Kulturgottis

Veckans Kulturgottis (v 35)

Varje år gör jag ett försök att skriva upp allt jag ser på tv (av värde…) och bio, vad jag köper och lyssnar på för skivor, vad jag läser för böcker och vilken kultur jag upplever live. Ett par gånger har jag dessutom gjort seriösa försök att dokumentera det jag äter och dricker (endast det minnesvärda), i år underhöll jag i ett par månader en ostlista.

Jag gillar ju det, att kunna summera. Bokslutet när det närmar sig nyår.
Eftersom den kultur jag upplever säger rätt mycket om det liv jag för tillfället lever, blir sådana listor som dagboksanteckningar (jag har försökt föra vanlig dagbok också, men det håller oftast bara i ett par veckor).

Men det är förstås det, att de där listorna inte alltid uppdateras.

Jag försöker fylla på i efterhand när jag vet att jag glömt, men saker och ting försvinner ur minnet. Även starka upplevelser, det blir svårt att datera dem. Så jag tänkte försöka komma runt problemet med att introducera ett nytt grepp här på bloggen: Veckans Kulturgottis, en redogörelse av den gångna veckans kulturintag (efter idé av Emma Gray Munthe).

Utlästa böcker, reportage och intervjuer som fastnat, podcaster, dvd-boxar, filmer, pjäser, konserter – all kultur som är värd att nämna. Det enda som verkar svårt att ha med är musik på skiva (eller ja, album alltså), det lyssnandet är mer flytande. Men däremot behöver det som redovisas inte vara sprillans nytt, det går bra med gammalt – men jag får inte ha sett/läst/hört det förut. Inga repriser.

Det kommer inte alltid att bli en lång lista, att jag inte hinner med allt jag får tips om är ett ständigt dåligt samvete – men en ärlig sådan. Även skräp kommer med om det bara fastnat.

Så. Tadaaa! Jag ger er: PREMIÄRLISTAN – Veckans Kulturgottis 29/8-4/9

Lip service, s01 (dvd/BBC3, Storbritannien 2010)
Någon sorts brittiskt svar på amerikanska L Word, om ett gäng lez girls i Glasgow och deras vänner. Mer This Life-känsla än L Word-känsla, egentligen – och This life är en av mina tre bästa tv-serier någonsin. Så bra är inte Lip service, men jag är glad att det beställts en ny säsong för det är bra skådespelare rakt över och ploten är sådär vardagligt trovärdig och lite skitig som man självklart gillar. Typiskt brittiskt. Och danskt. Dessutom: dialekten! Älskvärd!

Terrorattackerna den 11 september
(podcast/P3 Dokumentär, Sverige 2011)
Väldigt välgjord dokumentär – med bra dramaturgi. Inledning med Usama Bin Ladins bakgrund och tid i USA och Afghanistan och sedan värsta thrillerstämningen genom timmarna då tornen föll. Perfekt lyssning såhär i minnestider, intressant helthetsbild – och ett spännande kast huvudstupa tillbaka till den där dagen som inte går att glömma. Lyssna!

Edie & Thea – A very long engagement (URPlay/QC Cinema, USA 2009)
Helt fantastiskt fin dokumentär om två kvinnor som älskat varandra och levt med varandra i drygt 40 år – och när båda närmar sig 80 år bestämmer sig för att åka till Kanada och gifta sig. Det är klart att det faktum att det rör sig om två kvinnor ger det hela extra touch – de träffades på 60-talet, det var inte alldeles enkelt då – men det är den totala värmen mellan de två, den uppenbart bevarade kärleken, respekten, stoltheten över att vara älskad av den andra, som gör historien så otroligt vacker. Att Thea sedan 30 år är diagnostiserad med MS och vid inspelningstiden sitter i rullstol med bara månader kvar till döden, gör inte kärlekshistorien mindre vacker precis.
Filmen finns fortfarande att se på UR Play, gör det om ni har någon form av klokskap i kroppen.

Franco-regimen (P3 Dokumentär, Sverige 2011)
Jag ska ärligt erkänna att jag inte visste mycket om spanska inbördeskriget och åren därefter under general Franco. Det känns lite pinsamt, faktiskt. Själva inbördeskriget kom under skoltiden i lätt skugga (eh) av nazismens framväxt och andra världskrigets början – och åren med fascism visste jag inte mycket mer om än satans mördare och Guernica (men jag hade av någon anledning aldrig hört varför satans mördare uttalades). Vet mer nu, jag är glad för det. Och så är jag sugen på att läsa Henrik Berggrens Palme-biografi.

Postat i:Podcast, Radio, TV, Veckans Kulturgottis