Det går förstås inte att komma runt White Christmas. Den finns dessutom i hur många varianter som helst – alla artister med självaktning har spelat in Irving Berlins megahit. Elvis, Dean Martin, Frank Sinatra, Johnny Cash, Louis Armstrong, Supremes, Smokey Robinson, Michael Bolton… Eller, det där med Bolton var förresten ett skämt.
Och förstås: Bing Crosby. Vars inspelning sålt i över 50 miljoner exemplar och som färgat varje jul världen över sedan den släpptes 1942. Vill man ha en nostalgisk touch är förstås den versionen oslagbar, bara det inledande pling och plonget är som en snöfylld skog med ekorrar som hoppar från gren till gren.
Men det blir inte Bings version på den här listan.
Allas vår Darlene Love gjorde en version på Phil Spectors julskiva, som inkluderade en vers som strukits i Bing Crosbys inspelning.
The sun is shining, the grass is green,
The orange and palm trees sway.
There’s never been such a day
in whole L.A.
But it’s December the twenty-fourth
And I’m longing to be up north
So I can have my very own white christmas
Den är förstås mästerlig. Men det blir inte heller Darlene Love som får förgylla den ultimata jullistan.
Istället välkomnar vi Macaulay Culkin tillbaka från glömskans inre katakomber. ”Home Alone” gick upp på bio i december 1990, jag var tolv år gammal och skrattade så att jag dog. Historien om barnet som blir kvarglömt hemma och efter en glass- och chipsorgie försöker vara vuxen och gör macaroni and cheese i micron (ja, den scenen har fastnat särskilt) till middag innan det är dags att försvara hemmet mot de klantiga inbrottstjuvarna Wet Bandits hade allt. Komedi, saknad, kärlek, ensamhet, familj och bustricks. Jag håller fortfarande den som topp 3 i julfilmsgenren.
I en annan scen har lille Kevin precis duschat (och ska snart använda pappas rakvatten) och står och sjunger med hårborsten som mikrofon till The Drifters version av White Christmas, en dopp-dopp-dopp-di-dopp-variant som helt saknar Bing Crosbys übernostalgiska touch. Den går rakt in på denna listas hedersamma tredjeplats.
MEN. Det går förstås inte att helt koppla bort den smärtsamma delen av White Christmas. Därför, som enda undantag på någon lista jag någonsin gjort i några som helst sammanhang, kommer en andra version att ta plats, sida vid sida med den första. Otis Redding sjunger som vanligt med hela känsloregistret i varje ton. Otis är Otis. Det går aldrig att välja bort honom.
Som sällskap i denna näst sista lucka kommer Pretenders Have Yourself a Merry Little Christmas och Elvis Presleys fantastiska I’ll Be Home On Christmas Day.
Everytime I think about her
All the love I left behind
Memories still linger
in my troubled mind
If I could set aside my pride
And just be on my way
I’d catch that train tomorrow
And be home on Christmas day
Dagens avbitna plomber i kolan:
The Drifters: White Christmas
Otis Redding: White Christmas
Pretenders: Have Yourself a Merry Little Christmas
Elvis Presley: I’ll Be Home On Christmas Day
Bonus: Förutom nämnda versioner av White Christmas är jag småförtjust i Lady Gagas live-inspelning från 2011.
Filed under: Julkalender 2012
Helenas Funderingar och Skryt 